Hejhej

förr så var ju ridning en rikemans sport. Självklart är det ju inte så idag tänker man ju. Det är det inte, men man förväntas ha dom ”finaste” dyraste sakerna. Även dom dyrare, ”coola” och snygga hästarna. Varför ha en billig inte så ”fräsig” häst som är snäll, pålitlig och gör dej glad, när du kan ha en skit snygg häst men som gör livet surt för dej. Du klarar inte av den, och visst är det kul med en utmaning men när ska folk inse att utmaningen kommer för alltid va en utmaning? Såklart ska man inte ge upp hoppet. Men kanske passar hästen hos någon kunnigare. Många har svårt att inse att man kanske inte är så bra som man själv trodde, men det behöver inte heller vara fel på en själv utan på att kemin mellan dej och hästen bara inte fanns.

Nu utgår jag från att man har en häst.

Allt är skitdyrt som det är! Även om du har en häst ska du helst träna minst 1 gång i veckan för någon tränare. Jag hopptränar på PRK i en hoppgrupp där man har sina egna hästar 1 gång i veckan och jag tycker det är jättekul! Man längtar och vill inte missa något, självklart hade det inte varit lika kul utan en så bra tränare som Marie. Men dom här lektionerna kostar kring 5.500kr per år och sen ska man alltid springa runt och sälja nå lotter eller liknande varje termin. Kul... nej verkligen inte! Nu är det inte jag som betalar utan min snälla mamma. Men det finns ju dom som får betala sånt själv. Så jag kanske är bortskämd? Men vissa ”snorungar” rider för tränare 2-3 gånger i veckan.. hur dyrt är inte det? Och vem brukar betala det om inte snälla mamma och pappa?

Det är en sjuk värld tycker jag, och kanske tycker ni jag har fel och ni får ha era åsikter såklart:)

om du har en häst så är det stallhyra, kraftfoder, hovslagare, skor, veterinär, träningar och utrustning som du ska betala, visst de är inte så att hovslagare och veterinär är varje månad. Men de är mycket att betala ändå. Men vissa drar ju dit veterinär så fort hästen får en liten bula(hahaha, kom inte på nå bättre!). Visst är jag rädd om nisse, men vänta för f*n nån dag och se.

Men all den här fixeringen på ”snygg” utrustning och med det menar jag att man kollar på prislappen. Mamma köper sadel och de absolut nödvändigaste, och visst får jag tjata innan nåt händer ibland. Men om jag vill ha nå ”finare” eller nå med speciell färg får jag ju köpa det själv. Jag köper schabrak, träns, borstar, grimmor, en del täcken, osv själv. Vi köpte en ny sadel i början av sommaren efter mycket tjat från mig. Det blev en av dom billigaste nya sadlar som finns att köpa från börjes. Den är jätteskönt och den överträffade mina förväntningar! Våran sadel kostade 1.995kr! Priset har ju en stor betydelse för oss. Självklart ska den passa och nisse ska inte få ont av den. Jag ville ju ha en Henri de rivel hoppsadel för den verkade skön och hade bra stöd för skänklarna. Men den kostade ju som minst ca 6000kr begagnad. Många köper sadlar för 1200 kr och tycker det var ett bra pris! Visst kanske för de märket men ändå! Sen har många 2 sadlar kanske 3. Träns för över 1000-lappen. Och sen schabrak för nästan 2000kr! Vissa har ju fan schabrak och utrustning så det inte ryms i skåpen som man har.


Hoppsadel kingston för 1.995kr


Hoppsadel för 19.500kr


Hoppsadel för 27.500kr

Så jag vill dissa hästvärlden, för den är snobbig! Usch och blä för det! Och många är dessutom snobbiga. Som om utrustningen kommer påverka ridningen för att den var dyr... kan säga att många har dyrare utrustning än häst. Det har vi men vi fick ju nisse:)

 puss och kram